bilder, Bostadsporr, Marknadsföring, Objekt

Faller Robyn för drömmen om 60-talet?

Var på visning idag. Nej, inget återfall. Hoppas jag. Jag var där som stöd åt vänner som kollade. Eller om de var där som ursäkt för att jag skulle få gå på visning utan att skämmas alltför mycket (mäklaren i dörren: ”Nämen Alexander, inte ska väl du ha något mer hus nu?”). Lite intresserad blev jag allt själv ändå, det får erkännas. Hur kan man inte lockas av denna arkitektoniska höjdare?

Stram modernism av Carl Nyrén, byggd 1962. ”Villa Nyrén” i Äppelviken fick fler än mig att börja drömma om hur det skulle vara att leva i ett stilmuseum som detta.

Jag skymtade några arkitekter i mörkblå manchesterkavaj och skjorta utan krage, reklamare med Kleerup-musche, ett riktigt bautaskägg från Söder, Expressens chefredaktör som inte vill vara sämre än Aftonbladets och bo i mediechefsghettot på andra sidan Tranebergsbron han med, och så en kvinna som inte bara såg ut som Robyn – utan även var Robyn. De trängdes där tillsammans med det vanliga medie- och finansklientelet som brukar gå på visning i Äppelviken.

De vanliga villaspekulanterna kliade sig i huvudet över det faktum att huset är K-märkt med högsta gradens bevarandekrav. Ingen möjlighet att bygga ut/om/till här inte. Helst ska man väl ha kvar den slitna och muggiga korkåplastmattan också, om herrarna på K-märkningsbyrån får som de vill.

Den som flyttar in här (och betalar vad som krävs för att komma över ett så unikt hus) bör vara typen som bevarar allt, med undantag för att förbättra tätskikten i badrummet och lägga om det läckande taket. Okej, man kanske ska tillåta vederbörande att byta korkåplasten också. Till ny korkåplast. Men där går gränsen. Sen är det helgerån att förändra mer. Om jag köpte huset skulle jag be att få lägga vantarna på möblerna också. Hur annars ska man inreda ett sådant här hus, än med exakt det som redan finns där? Många danska designklassiker får det nog annars bli, för säkerhets skull.

Ska bli intressant att följa budgivningen. Den börjar på 9,35 M och det lär nog inte bli där den stannar. Var det minst två täta konnässörer som föll för rariteten idag, så kan det bli hur dyrt som helst. Det är ju så pass unikt. Men om det bara är upp till de vanliga Brommaspekulanterna att göra upp om huset, så kan slutpriset bli en besvikelse. Det är ju ett unikt hus på gott och ont.

 

Den som inte dras till arkitekturen ser nog nackdelarna i form av insyn från grannen på baksidan, bristen på ljus trots att husets långväggar består av hela glaspartier, och känslan av att det var 100 kvadrat istället för de 188 som det är uppmätt till (Nyrén var nog inte mycket för ljust och fräscht och så öppen planlösning som möjligt). Många rum blir det i huset, till och med vardagsrummet är indelat i ett rum i rummet.

Jag växte upp tvärs över gatan. Som barn undrade jag vem som kunde bo i ett så konstigt hus (jag utvecklade inte mitt estetiska sinnelag förrän i mycket sena tonåren). Av någon anledning fick jag för mig att Arne Weise bodde där. Jag såg framför mig att det var till det huset han åkte hem sent på julaftonsnatten för att bre sig en nattamacka och tittat på sig själv fram till småtimmarna inspelad på video. Hur det blev så i mitt huvud är ett mysterium. Men vem som bodde där är sedan dagens besök i Villa Nyrén inte längre något mysterium. Huset beboddes av arkitekten själv. Snart dags för villans andra ägare att ta över.

Huset skulle helt klart passa Robyn. Frågan är om Äppelviken skulle passa henne lika bra. Om det inte blir mina vänner som får köpa det hoppas jag ändå det blir hon eller någon annan som inte skulle komma på tanken att vitlasera furuväggarna i huset för att få bort ”sportstugekänslan” i den egensinniga enplansvillan som genom sin stora byggyta delar av tomten i två rum.

Vem det än blir som köper, lär det dröja innan man får chansen att gå på arkitekturmuseum gratis igen. Det var många med mig som bara gick omkring och tog bilder. Till och med soffkuddarna var intressanta nog för att agera motiv under rundturen.

Själv fastnade jag i soffan med marsnumret av Villa & Hem från 1968. Det bjöd på hemma hos-reportage från Villa Nyrén, samt en rad härliga annonser. Villadrömmen då och nu – har det egentligen hänt så mycket?

About these ads

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Beställ boken!

Köp den här!

Hur köper man billigt och säljer dyrt? Varför blev boendet en livsstil? Hur stabila är bopriserna egentligen?

Hög på Hus på Twitter

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 49 andra följare

%d bloggers like this: