Home staging, Renovering, Sälja

Rik på renovering

Efter att ha tittat på över hundra hus har jag funderat mycket på vad det är som gör att man upplever ett hus som ”vackert” och ett hem som ”trevligt”. Vad är det som gör att man ibland känner omedelbart att ”här vill jag bo!”?

Jag har precis läst Alain de Bottons ”Lyckans arkitektur”. Hittade den i en övergiven bokhög på jobbet. Det var tur det. För han hjälpte mig lägga pusselbitarna på rätt plats. Han hjälpte mig sätta ord på det jag hittills bara haft en känsla för.

Enligt De Botton gillar vi prylar, möbler, och byggnader som med sitt formspråk talar till oss på det sätt vi själva skulle vilja uttrycka oss:

”De byggnader vi beundrar är sist och slutligen de som, på olika sätt lovprisar värden som vi tycker är positiva – byggnader som genom material, form, eller färg anspelar på traditionellt goda egenskaper som vänskap, välvilja, subtilitet, styrka och intelligens. Vårt skönhetssinne är sammanflätat med vår uppfattning av hur ett gott liv bör gestalta sig.”

 

De Botton listar några universella kvalitéer – ”byggnadens dygder” – som kan förklara varför vi gillar vissa hus framför andra. Han menar att vi letar efter byggnader som är i balans (tänk lyckad kombination av lyx och enkelhet), koherens (passar in i miljön), visar prov på elegans (som en graciöst bärkraftig pelare), är resultatet av självkännedom (utformas efter de boendes behov) och ger en känsla av ordning (genom regelbundenhet som låter hjärnan vila).

Ju fler av dessa dygder ett hus uppfyller, desto lättare är det att bli förälskad i det. Desto högre pris borde det inbringa vid en försäljning.

Vårt hus i Bromma saknade flera av dessa egenskaper. Det gav allt annat än en känsla av ordning: Originalfönster från 1928 samsades med fuskspröjs och helt ospröjsade fönster monterade på 70-talet. Det var golv i olika nivåer, i olika material och färger. Olika ytskikt på väggarna – strukturtapet sida vid sida med vävtapet och vanlig papperstapet. Det fanns ingen enhetlighet, varje rum hade någon ny variant av ytksikt, golvbeläggning och fönstertyp att bjuda på. Huset invändigt var en enda röra av olika stilar. Arkitektoniskt var det lika illa utvändigt. En tillbyggnad på 70-talet hade gjorts så ful att det från gatan såg ut som att huset hade en stor ingröpt ”midja” mellan huvudbyggnaden och den tillbyggda delen. Dessutom saknades det på tillbyggnaden ett fönster på väggen ut mot gatan, vilket fick huset att se ut som ett enögt ansikte som stängde sig för omvärlden. Brist på koherens var det då det var tydligt att huset byggts till på 70-talet på ett sätt som rimmade väldigt illa med den dominerande stilen från egnahemsbygget anno 1928.

Vi satte in fyra nya fönster där det tidigare saknades ljusinsläpp, bytte fuskspröjsade fönster mot nya helspröjsade med allmogeprofil, byggde till en entré som trollade bort den där fula ”midjan” i fasaden, satte upp renoveringsgips för att få enhetliga ytskikt på väggarna och målade golven i en och samma kulör. På så vis suddade vi ut det mesta av oordningen och bristen på koherens i huset. Matsal, kök och övre hallen växte med det nya ljus som flödade in där. En bra investering, för ljus och rymd betalar sig bra när man säljer.

Utvändigt var det oklart var vår tomt började och var trottoaren slutade. Vi behövde en häck eller ett staket. En häck måste underhållas mer, och tar längre tid på sig att nå full höjd. Det fick bli ett staket som skyddar barnen från att springa ut i gatan. Men det fanns även en psykologisk vinst med att rama in trädgården. Huset tog plats i omgivningen på ett mer självsäkert sätt. Den obekväma känslan av otydlighet över gränsen mellan det privata och det offentliga hade bytts mot en ack så primitiv, men dock så viktig instinktiv känsla av att man ”pinkat in sitt revir” och ”skyddat sig mot den farliga omgivningen”. Att staketet dessutom utformats på ett väldigt snyggt traditionellt sätt, bidrog till att höja känslan av Sörgårdsidyll och förankrade därmed huset ännu mera i sin rätta historia. Staketet är dessutom det första man ser när man närmar sig ett hus på visningen. Ser det tråkigt ut (eller gudförbjude råkar vara slitet) då smittar det genast av sig på hur man kommer se på resten av huset. Därför ångrar jag inte en sekund att jag snabbt satte upp byggande av staket på ”att göra”-listan för den fortsatta renoveringen.

Dräneringen var redan gjord, så där behövde vi inte kasta pengar i jorden som vi aldrig skulle få tillbaka vid försäljning. Det enda vi gjorde i källaren var att fräscha upp allting med färg. Eftersom vi åkte på en vattenskada i tvättstugan blev det till att där även lägga nytt klinkergolv, ny tvättbänk och duschkabin. Mer än så skall man inte lägga på en källare om man tänkt att sälja. Det viktigaste är att allting känns fräscht, särskilt ett så ofta besökt utrymme som tvättstugan och vägen dit.

Eftersom ett av husets största fördelar är det utmärkta solläget, kostade vi på en uppbyggd altan som hamnade i samma nivå som golvet inomhus för att få bra kontakt mellan ute och inne. Genom att den är upphöjd så upplevs den som ett extra vardagsrum på sommaren. Något som naturligtvis går att fånga på bild ifall man skulle råka sälja mitt i vintern. Då altanen i allra högsta grad syns och skvallrar om trevligt uteliv, är det en bra investering.

Strukturtapeter ut, renoveringsgips in. Ommålning i vitt av alla väggar och tak. Såklart.

Badrummet var nära nog antikt, så var vi tvungna att göra om det helt från början för att klara av en småbarnsfamilj som både duschar och badar mycket. Men köket var bara tråkigt och mörkt, det lämpade sig väl för en budgetrenovering. Det var stommar från IKEA, så det var bara att byta skåpsluckorna för att få ett helt nytt intryck av köket. Vi bytte även bänkskivan mot en ny vit och fräsch. Vi uppgraderade blandaren och målade kaklet vitt. Klickparketten i ek som säljaren hade lagt in i matsalen tog jag bort och lade in i köket istället. På så vis trollade jag bort kökets skabbiga gamla linoleummatta, samtidigt som vi fick fram breda fina 1700-talstiljor i matsalen. Hela köksrenoveringen kostade bara några tusenlappar eftersom jag fick de gamla köksluckorna sålda på Blocket. Även det som blev över av klickparketten gick att sälja för någon tusenlapp.

Vi har renoverat huset i fyra omgångar, med ungeför ett halvårs paus mellan varje räd. Tillräckligt lång tid för att hinna vila upp sig, tillräckligt länge för att börja sakna känslan av att förändra och förädla huset. Jag mår bra varje gång huset förbättras på något sätt. Jag tror det bottnar i en tillfredsställelse över att ha kommit vidare. Vidare med huset. Vidare med livet. Rik på renovering.

About these ads

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Beställ boken!

Köp den här!

Hur köper man billigt och säljer dyrt? Varför blev boendet en livsstil? Hur stabila är bopriserna egentligen?

Hög på Hus på Twitter

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 49 andra följare

%d bloggers like this: