Renovering

Hjälp mig, jag kan inte sluta renovera!

Jag är rädd för att jag har multipla diagnoser. Jag inser nu att jag inte bara är bostadsknarkare. Jag är renoveringsbulimiker också. Hantverkarna sågar och snickrar för glatta livet på övervåningen. Det är ett himla oväsen och dammet letar sig in i husets alla skrymslen. De flesta människor skulle vilja att det var över så snart som möjligt. Jag är deprimerad över att idag verkar bli deras sista dag här. De håller tyvärr tidsschemat. Vad tomt det kommer bli.

Det är kul när det händer något med huset. När man får se sin idé växa fram i verkligheten.  Man kan klappa sig lite granna på axeln, stolt över att man kunde se redan på papper hur fint det skulle bli i verkligheten. Men när det är klart är det slut på det roliga. Då är det bara. Ingen potential kvar. Inget att gå och grunna på och fundera på hur man ska kunna förändra och förbättra.

Jag förstår fullt ut det finska talesättet: ”När man sluttat bygga, har man slutat att leva”…

Men igår kom jag på en ny idé. Om man tar bort trappräcket, förlänger ut golvet över trappan, och sen stänger igen med en vägg av glas så skulle jag få en ännu större, ännu mer möblerbar övre hall, och slippa det fula – assymetriska – trappräcket som jag gått och stört mig på. På köpet skulle det bli mer barnsäkert vid trappan. Arkitekt-Carl var här nu på morronen och gillade tanken, som han dessutom förädlade lite granna. Snickar-Bill lovade göra en kostnadsberäkning till imorgon bitti, och kolla om de kan stanna kvar en vecka till för att även göra den här nya grejen.

Har jag tur är det alltså inte slut på det roliga riktigt än. Det är ju det här jag går loss på, att förädla huset, förändra till det bättre så att det når sin fulla potential. Blir perfekt. Naturligtvis måste det ske inom ramen för vad som är ekonomiskt försvarbart, jag måste ju få tillbaka investeringen när jag säljer, helst med lite ”ränta på pengarna”. Men den begränsningen gör det bara till mer av en stimulerande utmaning att fundera ut bra lösningar.

Jag trodde jag hade nått vägs ände med det här huset, men det fanns alltså en hel del potential kvar att exploatera. Vi är nog inte färdiga med huset  riktigt än.

Så länge jag som renoveringsbulimiker blir tillfredsställd, så är inte suget lika svårt att tämja för bostadsknarkarn inom mig. Summan av lasterna är konstant. Är det det man menar med balans i livet?

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Beställ boken!

Köp den här!

Hur köper man billigt och säljer dyrt? Varför blev boendet en livsstil? Hur stabila är bopriserna egentligen?

Hög på Hus på Twitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Hög på Hus på Facebook

%d bloggare gillar detta: