Bostadsstress

Fult är det nya fina

Läser i Sköna Hem om den nya inredningstrenden ”Wabi Sabi”. Precis som ”Feng Shui” är det nåt asiatiskt mystifikt tjafs som egentligen handlar om något väldigt enkelt. Wabi Sabi”är enligt tidningen ”den asiatiska inredningsfilosofin som hyllar det icke-perfekta, slitna och personliga. Wabi-sabi, baserad på uråldrig japansk-kinesisk filosofi, hyllar i stället den ofullkomliga skönheten…Wabi-sabi står för allt som inte är skinande nytt, perfekt, polerat, symmetriskt och prydligt ordnat – med andra ord motsatsen till många trendiga hem idag.”

Inte bara en ursäkt för att låta hemmet vara slitet till ytskikten så att man slipper renovera så mycket, utan ligger även rätt i tiden vad gäller tankar om återbruk som en reaktion mot konsumtionssamhället, en protest mot tidgare fokus på fin yta och hetsen att hänga med i trenderna. Det verkar finnas en ”asiatiska inredningsfilosofi” för varje läge i konjunkturen.

Men vad ska alla bostadskarriärister göra som flyttat vart tredje år och börjat om med möblemanget mer eller mindre på nytt varje gång? För dem har ju den minimalistiska trenden varit super. De högblanka IKEA-köken och superellipskopiorna från MIO har lämpat sig väl för home staging, men kan knappast anklagas för att vara Wabi Sabi.

Ingen fara, fram med sandpapperet bara!

För samtidigt kan jag ju läsa mig till i Allt i Hemmet att man snabbt fixar den perfekta patinan genom att först måla upp en helt vanlig trämöbel, för att sen gå loss med snadpapperet på den – men inte för mycket – för att få fram den ”charmigt slitna looken” så att det ser så där romantiskt rustikt ut. Allt i Hemmet talar om ”Shabby Chic”. Fast jag måste säga att Wabi Sabi låter bättre. En ”asiatisk filosofi” låter mer genomtänkt, och mindre trendigt…

Vi bostadskarriärister har flyttat så ofta att vi inte orkat eller haft råd att satsa på ”rätt möbler” från början – de passar ju säkert ändå inte in i nästa boende (som vi redan är på väg till mentalt). Förr så slog man sig ned nånstans, och så var man kvar där länge, väldigt länge. Från vaggan till graven, typ. Om man inte flyttar runt stup i kvarten så hinner möblemanget ”sätta sig” och bli bitet av tidens tand på rätt Wabi Sabi-sätt. Mormors spetsgardiner gulnade naturligt. Vi måste doppa dem i kiss för att få fram den rätta känslan. Eller alltså slipa fram den genuina känslan. Express-patina för instant hemtrevlighet á la Carl Larsson, för oss alla som inte hinner vänta på att den ska uppstå i realtid.

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Beställ boken!

Köp den här!

Hur köper man billigt och säljer dyrt? Varför blev boendet en livsstil? Hur stabila är bopriserna egentligen?

Hög på Hus på Facebook

%d bloggare gillar detta: