Bolån, boränta

Amortera eller inte amortera, det är frågan…

Finansmarknadsminister Peter Norman vill att bankerna ska ge bolånekunderna rådet att amortera. Med någon form av krav ovanifrån (oklart vad) skall de förmås att ”på ett överskådligt sätt redogöra för vilken amorteringstakt de finner lämplig uitifrån den enskilde bolånekundens behov”, skriver han på Expressens debattsida.

Norman menar att bankerna egentligen helst vill att folk inte amorterar. ”För bankerna är det lukrativt att kunderna väljer bort amorteringar. Växande utlåning till hushåll har genererat bankerna rekordvinster. Om hushåll därutöver lockas att köpa dyra sparprodukter i stället för att amortera så ökar bankernas vinster ytterligare”, skriver finansmarknadsministern som ändå inte tror på tvingande krav på amortering. Det skulle ”riskera påverka enskilda huushålls ekonomi tydligt negativt om livssituationen plötsligt ändras”.

Apropå olika livssituationer… Avanzas sparekonom Claes Hemberg kommenterar på sin blogg Normans hyllning till amortering som sparform genom att konstatera att ”2 av 3 svenskar skulle sannolikt få en bättre ekonomi genom att bland annat amortera. Men det gäller inte alla. Att amortera ned till en nivå där vi känner oss trygga är sunt. Men känslan av trygghet måste komma från kunskap och inte hot eller skräckräntor från banken. Vid nivån 3/4 lån så har sannolikt de flesta tillräckliga marginaler att känna sig trygga.” Och där antar jag att Hemberg menar att man bör titta på mer lönsamma sparformer istället.

Peter Norman skriver i sin debattartikel att ”amortera är en bra sparform”. Men Nordnets sparekonom Günther Mårder ifrågasätter i DN idag att det alltid skulle vara fallet. ”Är man ekonomiskt sinnad och har ägnat kraft åt att förhandla sig till bra villkor har man idag en ränta på drygt ett par procent på ett rörligt lån. Då måste man fråga sig: vilken alternativavkastning kan jag få på de här pengarna? Om svaret är att man kan få högre avkastning än säg 2,2 eller 2,6 procent eller vad man nu förhandlat sig till, är ju svaret att det är bättre att spara på ett annat sätt”, resonerar Mårder i DN.

Men han medger att det kanske är rätt strategi i teorin, men alltför lätt och vanligt att inte leva upp till sparlöftet i praktiken. ”De allra flesta svenskar klarar inte av det här. Efter 10-15 år kanske det ligger 100 000 kronor alldeles åtkomligt. Då är det lätt att ta beslut om att till exempel ta familjen till Thailand”, säger han till Dagens Nyheter.

Bara att instämma. Hur många gånger har du tagit hela skatteåterbäringen och låst in i dina långsiktiga besparingar? Det som ligger och frestar är ju så lätt att använda till något roligt här och nu istället för något tråkigt och förnuftigt där och då.

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Beställ boken!

Köp den här!

Hur köper man billigt och säljer dyrt? Varför blev boendet en livsstil? Hur stabila är bopriserna egentligen?

Hög på Hus på Facebook

%d bloggare gillar detta: